Korea 2010
Mycket har förändrats sen mitt senaste besök. Idag skulle jag ner till "gubben i luckan" som jag 2008 började kalla den smågriniga kortfattade mannen vid kopieringsmaskinen i källaren på yulgokhall. Ifall man saknar en bok (i mittfall på grund av att den är slutsåld) så kan han tillverka en snygg kopia av den. Innan har vi kört på teckenspråk och förvirring. Denna gången var det samma lilla söta gubbe i den märkligt lilla låda som ska vara kopieringsrummet, men han talade engelska med mig.Han hade lärt sig veckans alla dagar, kunde räkna på engelska och säga "impossible" istället för oppsayo vilket är den koreanska motsvarigheten. Som vanligt grymtade han dock också åt både det ena och det andra.
Koreanska lärare är på youtube kända för att disciplinera sina elever med våld. Ibland bara en liten snrät på armen men vissa klipp visar hur lärare rent sagt ut slår skiten ur en elev för att den svarat fel. En annan form av metodik än vi har hemma. Den koreanska lärare jag har som undervisar mig och en massa kinesier i korea har givit de flesta av kineserna slag mot axeln när de svarat fel. Inte hårt nog för att göra dem illa, men hårdare än jag skulle göra mot en kompis för att demostrera. Jag tänkte att hon vet om att europeisk kultur inte tillåter sånt och att hon itne skulle röra mig. MEN idag hände det otänkbara. Hon tittade öve rmin axel och noterade att jag stavat fel. SÅ hon slog till migi lite lätt på axeln. Det var mkt lösare än jag sett henne slå kineserna, MEN som västerlänning är detta något jag itne accepterar. Hade hon slått mig så det hade gjrot ont hade jag förmodligen MINST hyttat näven åt henne för att visa att jag inte är rädd att lså tillbaka. Men istället så gav jag henne "the look of death" som jag kallar det. Min morgonlook. Hon förstod att ohn gjort något fel och började be lite om ursäkt, då ignorerade jag henne totalt och titta bort, vände sida så hon inte kunde kläsa det jags krivit och stirrade rakt fram. Jag vet inte om det var världens mest effektiva sätt, men jag är väldigt säker på att budskapet gick fram. VIll de utföra den formens aktiviteter i sin kultur, visst jag har inget rätt att förändra det. Men i min värld är det oacceptabelt, och mycket här i deras kultur tar jag seden dit jag kommer, men denna punkt viker jag mig inte på. Ska bli interssant och se den fortsatta utvecklingen på den här punkten.
Koreanskan går sisådär. Om jag bara tittar rent generellt har jag lrät mig jättemycket och jag är stolt över hur mkt jag klarat ta in på så här kort tid. MEN om jag jämför mig med mina klasskamrater kineserna som de flesta redan pluggat koreanska ett par år hemma i kina så ligger jag i lä, rätt rejält... Men mitt hopp står till att de varken kan uttala imnida eller säng (koreanska ord) och att mina problem är tidsrelaterade och att jag därför kommer att komma över dem. Hoppas jag. (kineser som varit här flera år kan fortfarande inte uttala de där två orden utan stora svårigheter. (bra att ha ett så "rent" språk som svenskan bakom sig.)
Annat som är nytt är att de skaffat sig engelska menyer på resturangerna runt campus-området. Inte jättemärkligt med tanke på att antaler utbytesstudenter ökat kraftigt de senaste åren. Kommerk omma mer bilder senare så småningom. =)
Koreanska lärare är på youtube kända för att disciplinera sina elever med våld. Ibland bara en liten snrät på armen men vissa klipp visar hur lärare rent sagt ut slår skiten ur en elev för att den svarat fel. En annan form av metodik än vi har hemma. Den koreanska lärare jag har som undervisar mig och en massa kinesier i korea har givit de flesta av kineserna slag mot axeln när de svarat fel. Inte hårt nog för att göra dem illa, men hårdare än jag skulle göra mot en kompis för att demostrera. Jag tänkte att hon vet om att europeisk kultur inte tillåter sånt och att hon itne skulle röra mig. MEN idag hände det otänkbara. Hon tittade öve rmin axel och noterade att jag stavat fel. SÅ hon slog till migi lite lätt på axeln. Det var mkt lösare än jag sett henne slå kineserna, MEN som västerlänning är detta något jag itne accepterar. Hade hon slått mig så det hade gjrot ont hade jag förmodligen MINST hyttat näven åt henne för att visa att jag inte är rädd att lså tillbaka. Men istället så gav jag henne "the look of death" som jag kallar det. Min morgonlook. Hon förstod att ohn gjort något fel och började be lite om ursäkt, då ignorerade jag henne totalt och titta bort, vände sida så hon inte kunde kläsa det jags krivit och stirrade rakt fram. Jag vet inte om det var världens mest effektiva sätt, men jag är väldigt säker på att budskapet gick fram. VIll de utföra den formens aktiviteter i sin kultur, visst jag har inget rätt att förändra det. Men i min värld är det oacceptabelt, och mycket här i deras kultur tar jag seden dit jag kommer, men denna punkt viker jag mig inte på. Ska bli interssant och se den fortsatta utvecklingen på den här punkten.
Koreanskan går sisådär. Om jag bara tittar rent generellt har jag lrät mig jättemycket och jag är stolt över hur mkt jag klarat ta in på så här kort tid. MEN om jag jämför mig med mina klasskamrater kineserna som de flesta redan pluggat koreanska ett par år hemma i kina så ligger jag i lä, rätt rejält... Men mitt hopp står till att de varken kan uttala imnida eller säng (koreanska ord) och att mina problem är tidsrelaterade och att jag därför kommer att komma över dem. Hoppas jag. (kineser som varit här flera år kan fortfarande inte uttala de där två orden utan stora svårigheter. (bra att ha ett så "rent" språk som svenskan bakom sig.)
Annat som är nytt är att de skaffat sig engelska menyer på resturangerna runt campus-området. Inte jättemärkligt med tanke på att antaler utbytesstudenter ökat kraftigt de senaste åren. Kommerk omma mer bilder senare så småningom. =)
Kommentarer
Trackback
