Kulturschock
Kulturschockarna i Korea har varit många, lära sig småfnissa av artighet när man frågar frågor, lära sig le mer, gestikulera med båda händerna och att lära sig nicka till lite sött på huvudet.
Igår utsattes vi dock för en oväntad kultuschock. Vi åkte in till Seoul för att träffa ett annat gäng med skandinavier (ja det har blivit så på mer än ett ställe att skandinavierna hänger ihop trots vi inte förstår varandras språk(syftar på finska)) VI hade förberett oss för en trevlig kväll där vi skulle slippa riskera att trampa folk på tårna eftersom vi alla var så lika. Men två månader i Suwon och två månader i Seoul har givit oss olika uppfattningar. I Seoul (där även amerikanska militärbasen ligger) är rascism mot utlänningar ganska utbredd. Ingen ville plocka upp vita i sina taxibilar. När jag först sprang fram i min koreanska frisyr stannade taxin men när de andra vita närmade sig bilen körde den därifrån som vi vore pestsmittade. Detta tror jag har gjort att utbytesstudenterna i Seoul inte riktigt fått lika starkt känna av koreansk gästvänlighet. När tex en man kom fram och ville börja göra hi-five med oss svarade alla vi från Suwon med resta händer och leenden. Vi tyckte det var roligt att lägga lite tid på att prata med en komplett främling. Den uppfattningen höll inte de andra som stirrade lite märkligt på oss så där som svenskar tittar på folk som beter sig osvenskt. När någon i gruppen ville stanna och köpa/kissa blev de också mycket irriterade över att de inte kunnat göra detta förra gånen gruppen stannade, Suwon gruppen hade helt enkelt blivit icke svenskt ineffektiva av vistelsen i Korea, bra eller dåligt?. Tyvärr var Seoul-skandivavierna väldigt handikappade inte bara i att de inte kunde minsta av språket (inte ens lärt sig säga "tack") men kunde inte ens kulturen, hur man lägger huvudet på sned, ler lite taffat och lägger talet i en lite högre ton när man lite artigt vill fråga någon om hjälp.
Notan blev ett problem varje gång då Seoul-skandinavierna ville dela det ner på 50-öringen och Suwongänget var lite "lugnare". Äntligen har jag börjat förstå vad folk menar när de kallas oss "giriga". MEN det går båda vägar, de som ätit/druckit mer brukar inte vilja att de andra ska betala för dem och de som druckit lite tycker det är orättvist att de ska plocka upp delar av de andras nota. Jag instämmer helt, vilket blev en splittring även inom våran grupp. Sen att första tåget hem gick klockan 5 gjorde ju inte saken eller stämningen bättre. Nästan alla var griniga, trötta och frustrerade och kvällen slutade lite med att alla var ovänner med alla. Inga osvenska gräl så klart men så där att man ler lite uppenbart falskt och pratar lite småskit när man skilts åt,
Jag tror tyvärr inte vi kommer se dem igen även om jag tror att vi under andra omständigheter hade kunnat komma överens. Jag tror faktiskt att problemet igår var KULTUR. Vi har adopterat lite av en annan kultur än de gänget. De var trötta på den kultur vi kom med eftersom de hade förävntat sig akandinavier, och vi var lite frustrerade över att de inte blivit mer öppna åt den koreanska kulturen.
Jag kan väl i stort säga att jag e glad över att jag bor i Suwon, Seoul (huvudstaden) är riktigt cool, men man får ut så mycket mer av att vara i en mindre stad, människor i huvudstäder är alltid mer kalla och mindre intresserade av andra människor. Om Stockholm är Världens ensammaste stad kommer nog Seoul på andra plats.
Och är riktigt tacksam för att jag lär mig koreanska. Jag kommer inte precis bli en mästare men jag kommer mycket närmare på att förstå kulturen.
INTRESSANT sak nummer 2
Vi råkade under kvällens gång hamna mitt i en demostration. Demostrationer och vägtrafik är de enda två saker jag skulle kunna bedöma som farliga i Korea. Denna demostration gick dock mycket lungt till. Det var ett 20-tal demostranter två tv-bilar och ett hundratal polismän. Anledningen till polisstyrkan var nog dels att de trott det skulle vara fler demostranter men också den kontroversiella frågan. Normalt sätt demostrerar koreaner mot Usas militärbas i Korea eller mot utlänska hot. Denna gången var protesten mot regeringen och sittande president, vilket är uppenbart en svår fråga. Och även mycket intressant då våran texthäfte (soscial changes in Korea) inte nämner att såna finns utan bara nämner de mot internationella frågor.
Sydkorea en fullständig demokrati?
Yttrande friheten gäller inte frågor kring NordKorea. Att vara emot någon av SydKoreas nationella lagar eller regering anses opatriotiskt och "farlig". Men ingen av demostranterna blev skjutna eller slagna. Så de hade uppenbarligen fullständig rätt att demostrera. Men när jag tog bild på vad som verkade vara demostrationens ledare blev det ett himla liv och jag försvann rätt snabbt efter så många ursäkter jag språkligt kunde komma på.
Sen är också frågan, når man någonsin fullständig demokrati?
Igår utsattes vi dock för en oväntad kultuschock. Vi åkte in till Seoul för att träffa ett annat gäng med skandinavier (ja det har blivit så på mer än ett ställe att skandinavierna hänger ihop trots vi inte förstår varandras språk(syftar på finska)) VI hade förberett oss för en trevlig kväll där vi skulle slippa riskera att trampa folk på tårna eftersom vi alla var så lika. Men två månader i Suwon och två månader i Seoul har givit oss olika uppfattningar. I Seoul (där även amerikanska militärbasen ligger) är rascism mot utlänningar ganska utbredd. Ingen ville plocka upp vita i sina taxibilar. När jag först sprang fram i min koreanska frisyr stannade taxin men när de andra vita närmade sig bilen körde den därifrån som vi vore pestsmittade. Detta tror jag har gjort att utbytesstudenterna i Seoul inte riktigt fått lika starkt känna av koreansk gästvänlighet. När tex en man kom fram och ville börja göra hi-five med oss svarade alla vi från Suwon med resta händer och leenden. Vi tyckte det var roligt att lägga lite tid på att prata med en komplett främling. Den uppfattningen höll inte de andra som stirrade lite märkligt på oss så där som svenskar tittar på folk som beter sig osvenskt. När någon i gruppen ville stanna och köpa/kissa blev de också mycket irriterade över att de inte kunnat göra detta förra gånen gruppen stannade, Suwon gruppen hade helt enkelt blivit icke svenskt ineffektiva av vistelsen i Korea, bra eller dåligt?. Tyvärr var Seoul-skandivavierna väldigt handikappade inte bara i att de inte kunde minsta av språket (inte ens lärt sig säga "tack") men kunde inte ens kulturen, hur man lägger huvudet på sned, ler lite taffat och lägger talet i en lite högre ton när man lite artigt vill fråga någon om hjälp.
Notan blev ett problem varje gång då Seoul-skandinavierna ville dela det ner på 50-öringen och Suwongänget var lite "lugnare". Äntligen har jag börjat förstå vad folk menar när de kallas oss "giriga". MEN det går båda vägar, de som ätit/druckit mer brukar inte vilja att de andra ska betala för dem och de som druckit lite tycker det är orättvist att de ska plocka upp delar av de andras nota. Jag instämmer helt, vilket blev en splittring även inom våran grupp. Sen att första tåget hem gick klockan 5 gjorde ju inte saken eller stämningen bättre. Nästan alla var griniga, trötta och frustrerade och kvällen slutade lite med att alla var ovänner med alla. Inga osvenska gräl så klart men så där att man ler lite uppenbart falskt och pratar lite småskit när man skilts åt,
Jag tror tyvärr inte vi kommer se dem igen även om jag tror att vi under andra omständigheter hade kunnat komma överens. Jag tror faktiskt att problemet igår var KULTUR. Vi har adopterat lite av en annan kultur än de gänget. De var trötta på den kultur vi kom med eftersom de hade förävntat sig akandinavier, och vi var lite frustrerade över att de inte blivit mer öppna åt den koreanska kulturen.
Jag kan väl i stort säga att jag e glad över att jag bor i Suwon, Seoul (huvudstaden) är riktigt cool, men man får ut så mycket mer av att vara i en mindre stad, människor i huvudstäder är alltid mer kalla och mindre intresserade av andra människor. Om Stockholm är Världens ensammaste stad kommer nog Seoul på andra plats.
Och är riktigt tacksam för att jag lär mig koreanska. Jag kommer inte precis bli en mästare men jag kommer mycket närmare på att förstå kulturen.
INTRESSANT sak nummer 2
Vi råkade under kvällens gång hamna mitt i en demostration. Demostrationer och vägtrafik är de enda två saker jag skulle kunna bedöma som farliga i Korea. Denna demostration gick dock mycket lungt till. Det var ett 20-tal demostranter två tv-bilar och ett hundratal polismän. Anledningen till polisstyrkan var nog dels att de trott det skulle vara fler demostranter men också den kontroversiella frågan. Normalt sätt demostrerar koreaner mot Usas militärbas i Korea eller mot utlänska hot. Denna gången var protesten mot regeringen och sittande president, vilket är uppenbart en svår fråga. Och även mycket intressant då våran texthäfte (soscial changes in Korea) inte nämner att såna finns utan bara nämner de mot internationella frågor.
Sydkorea en fullständig demokrati?
Yttrande friheten gäller inte frågor kring NordKorea. Att vara emot någon av SydKoreas nationella lagar eller regering anses opatriotiskt och "farlig". Men ingen av demostranterna blev skjutna eller slagna. Så de hade uppenbarligen fullständig rätt att demostrera. Men när jag tog bild på vad som verkade vara demostrationens ledare blev det ett himla liv och jag försvann rätt snabbt efter så många ursäkter jag språkligt kunde komma på.
Sen är också frågan, når man någonsin fullständig demokrati?
Kommentarer
Trackback
